Två dagar i veckan sitter jag och dränker mig i koffein och streckskriver på min bok; Alla vägar leder till Sörjaren. Jag har nämligen insett att det viset jag tidigare skrivit på (från början till slut) inte funkar särskilt bra. Man fastnar, det kan bli långtråkigt etc. Jag har därför börjat skriva små avsnitt, var avsnitt är på cirka tre till fyra sidor. Därefter kan man fila till dem och fokusera på var händelse för sig. (Jag har nämligen en tendens till att fokusera mycket på detaljer i början av var avsnitt, men tappar tydligt greppet om detta ju längre jag skriver.) Sedan kopplas de såklart ihop, och då är det dags att dra ifyllnadstrådarna! Var inte rädd för att skissa och slarva! Det ska inte var perfekt, då blir det bara bättre när man sedan fixar till det!

Jag har även fått rådet att göra karaktärsprofiler genom att ställa frågor om var karaktär, för att lära känna dem bättre. Det är nämligen på det viset att själva händelserna och idéerna i boken inte är det man främst fastnar för. Det är karaktärerna! Och hur ska man kunna kliva in i någons huvud och tala för någon, om man inte känner denne? Det finns en stor risk för att boken kommer kännas opersonlig och sluddrig. Därför har jag ordnat en lista på trettiosju frågor som jag gärna delar med mig av i kommande inlägg. Dessa karaktärsprofiler har givit mig ett helt nytt perspektiv! Vem visste att Jacob inte alls var brunett, utan faktiskt svarthårig? Eller att Isaac var nästan hela 193 centimeter lång? Och att Jenny klär sig i osmakliga luvtröjor och stickade tröjor? Den största chocken är väl ändå Peters whitey tightys?

/MikaelasPyjamas

 Under den senaste månaden har jag utvecklat ett intresse för ljudböcker. Jag har laddat ner appen Storytel - som kan testas gratis i två veckor - till min surfplatta, som jag trycker ner framför rumpan under byxorna. Det funkar väldigt smidigt för mig när jag lagar mat, städar, diskar, viker tvätt osv. Min sambo finner det dock lite märkligt, viset jag trycker ner surfplattan i byxorna på. Vanligtvis har jag aldrig så mycket tid till att läsa, som önskat. Nu är det mig ett nöje att städa och stryka, samtidigt som jag lyssnar på en spännande bok.

Några böcker som jag läst (påbörjat/avslutat) än så länge är:

The Mortal Instruments (de tre första böckerna, inne på fjärde) av Cassandra Clare

Magnus Bane Chronicles av Cassandra Clare

Marie Antoinette, Serial Killer av Katie Alender

Watermelon av Maryan Keyes

Learn French With Paul Noble av Paul Noble

Jag föredrar att lyssna på engelskspråkiga ljudböcker, då det känns mer verkligt att höra engelskspråkiga karaktärer framstå som engelskspråkiga. Jag finner det även mycket lärorikt. Mitt ordförråd och språkkunskaper i engelska växer snabbt, också uttalet. Eftersom att min chef och andra kolleger på min arbetsplats främst talar engelska, så vill jag utnyttja tillfället till fullo.

När jag är ensam hemma kan jag sätta mig ner med en bok och läsa högt, med stark inlevelse, precis som om hundratusen personer sitter och lyssnar spänt på mig. Så, det är precis vad jag ska göra! Jag ska genast bygga mig en Youtubeanvändare där jag kapitelvis läser upp text ur textsamlingar. Någon bör väl ändå finna det underhållande? Jag är dessutom väldigt förtjust i fanfiction (www.fanfiction.com), och då är min tanke; kan jag kanske läsa upp berättelser härifrån?

/MikaelasPyjamas

Den här filmen är så underbar på så många vis! Den står på första plats i min favoritlista, och det är väldigt synd att fler inte sett den. Kolla gärna upp den! Jag ska ge dig tio anledningar till varför denna film är så fantastisk!

>Harolds intresse är att gå på begravningar.

>Maud har en jättestor vagina i sitt hem.

>Maud stjäl tråd från kommunen.
>Ashton och Demi - släng er i väggen! Mellan dessa kärleksfåglar är det nästan sextio år.
>Harold har även ett starkt intresse av att arrangera falska självmordsscener.

>Cat Stevens har gjort soundtracket.
>Du skulle bara se introt! En total tiopoängare! (vill inte avslöja för mycket).
>Maud är en fri ande.
>Harold har en stav i stjärten.
>Jag har aldrig mött karaktärer som kompletterar varandra lika bra som dessa.

/MikaelasPyjamas

Jag älskar att skapa, och så långt jag kan minnas har jag alltid varit väldigt kreativ. Denna idé började jag med redan i åttaårs-åldern, och jag minns hur imponerade mina kompisar blev och att alla ville ha en sådan "pusselteckning".

Nu har jag plockat fram blyerts och akvarellpennor igen! Skitroligt! Tanken är att jag ska framkalla dessa i en form av tjockt plastpapper, så att ungarna kan leka med det utan bekymmer över att de ska vika eller skrynkla ihop delarna.

-Är det någon som har något tips på sådant papper?

Den här pusselteckningen är inspirerad av tv-serien Teen Wolf, och då med den gamla skådespelargruppen. Du ser Scott, Stiles, dockor av Lydia, Allison och Derek, hundarna Boyd, Isaac och Erica, gosedjuret Derek, och övrigt smaskigt.

Den här blivande pusselteckningen är inspirerad av Doctor Who, och då fokuserar vi mest på säsong fem. (Även om Tennant-säsongerna är mina favoriter). Vi har Rory, Amy, Melody/+ River-peruk,  kartong-Tardis, fishfingers  & custard, en Wheeping angel, en Dalek, några Fez-hattar, dockor av Nionde, Tionde och Elfte, även lite annat skräp.

Jag tar gärna emot tips och idéer för flera sådana här teckningar, och jag hoppas att ungarna kommer att älska dem någon dag!

/MikaelasPyjamas

Dessa drömmar är underbara! Har ni upplevt det tidigare? När man verkligen blir förälskad i en dröm och vaknar upp med ett kärleksrus i hela kroppen? -Inte den snuskiga sorten såklart! Det har nu hänt mig tre gånger. (Ja, jag älskar fortfarande min sambo, och nej, jag känner inga skuldkänslor över det här).

Första gången jag hade en sådan dröm drömde jag att jag bodde riktigt jävla högt upp i en fallfärdig byggnad som bara hade alternativet trappor. Jag hade beställt ett flertal olika bokhyllor i olika färger. (Jag visste ju inte vilken som skulle passa bäst). Det var såklart hemleverans och en mycket ung Kevin McKidd (Owen Hunt i Grey's Anatomy) fick stånka upp och ner för dessa trappor. Efter detta gick vi ut till en restaurang (och jag hade eleganta spetsandskar på mig) där man fick beställa sin mat och sedan laga den själv... Det är väldigt lustigt det här. Han är ju inte min typ. Jag har tidigare aldrig känt mig attraherad av honom. Jag föredrar män med mörkt hår och gärna lite stubb. (Faderskomplex).

Andra gången drömde jag om Tyler Hoechlin (Derek Hale i Teen Wolf) som jag nästan forcerat fram. Han är ju bland de snyggaste män jag sett! Han var så mysig och bjöd mig på en pistagebulle och en karamellatte och försäkrade mig om att jag absolut inte behövd passa min vikt.

   T

Den tredje kan jag inte visa en bild av. Han finns nämligen bara i mitt huvud. Efter den drömmen så kände jag mig nästan övergiven. Jag skulle ju aldrig få se honom igen! Snyft! Jag är alldeles för känslig för sådana hära låtsas-förälskelser. Han var ju helt perfekt.

Jag är dock nöjd med det liv jag har! Men drömmarna är supermysiga. Vi får väl hoppas att jag kan lyckas förmedla dessa känslor i en bok någon dag.

/MikaelasPyjamas