Så är fallet. Det känns så extremt tråkigt att gå igenom.

Dock vet jag tusan om det egentligen räknas som missfall. Enligt almanackan var jag just på väg in i tredje veckan. Jag kunde känna graviditeten redan från början; med flytningar, lätt ljus blödning, värkar omkring livmodern (under befruktning, ungefär) och nu i morse kom en milt smärtsam stöt i magen. Därpå började klumpigt färskt blod rinna. Sedan dött blod, sedan färskt igen.

Antagligen var väl det stackars ägget dåligt. Jag tog till och med folsyra dagligen (kanske lite för tidigt att tänka på). Jag hade ännu inte sagt något om misstankarna till sambon.

Kanske var det lika bra att det inte funkade den här gången? Jag har ju inte ens fyllt tjugotre år, och har redan en dotter.

Om jag ändå hade kunnat få veta om det bara var en knutt, hona eller hane. Det är dock en otrolig lättnad att det skedde så tidigt. Fy sjutton. Jag kan inte ens föreställa mig hur det känns när man redan börjat känna sig bekväm med den lilla knutten i magen.

Det är bara att radera gravidappen nu.

/MikaelasPyjamas