/MikaelasPyjamas

Jag har nu jobbat för en Sibylla-restaurang i fyra veckor. Under denna tiden har jag lagt på mig minst ett och ett halvt kilo. Fy fan! Så blir det med hamburgare till lunch varje dag. Passa er!

Jag har nu bestämt mig för att hålla mig till mindre onyttiga matalternativ.

Tidigare (under flera olika perioder) har jag lyckats tappa mycket vikt. Endast genom att följa några råd, som inte nödvändigtvis handlar om vad du äter, utan hur du äter.

# Ät endast när du är hungrig.

# Inget "småätande" (Inklusive godis).

# Däremot endast godis vid ett tillfälle under veckan.

- Jag, personligen, vill inte känna mig tvungen att avstå från gotta, överlag.

# Ingen mat mellan åtta på kvällen till dess att du vaknar på morgonen.

# Du kommer inte undan med att ljuga för dig själv!

Och dessa reglerna har som sagt hjälpt mig tappa flera kilo. Jag lyckades gå ner elva kilo under förra sommaren. Ingen träning var involverad.

Det är bara för mig att sätta i gång med det igen.

/MikaelasPyjamas

Här följer ett av mina avsnitt, men jag vill att du håller i åtanke att detta endast är en skiss. Det kommer antagligen att vara lite knepigt att hänga med, med tanke på att jag inte delat med mig särskilt mycket av denna berättelse - dels är det på så vis att vi hoppar in mitt i alltihopa! Kritik och eventuella frågor är mer värt för mig än guld och diamanter.

Jon hos Jacob (preliminärt; kapitel 5 - preliminärt; Allvarligt talat)

Två paket kycklingkorv för två dollar. Åtta korvar i vardera. Korvbrödspaketen innehöll dock tolv bröd.

Jon suckade och kliade sig över pannan. Varför gick inte produkterna hand-i-hand med varandra?Skulle han behöva köpa tre paket kycklingkorv och två paket korvbröd? Tjugofyra korvar? Grabben skulle knappast få plats med det i den lilla frysen.

Han tittade igenom inköpslistan ocg gick vidare. Som han förstått det så hade Jacob aldrig kommit närmare matlaging än att bre en smörgås, därför hade han redan packat ner två stora brödlimpor, ost och smör i kundvagnen. Pojken drack tydligen mycket mjölk där hemma också. Han var även medveten om att Jacob hade en romans med Cola. Han köpte med sig ett sexpack.

Grabben önskade snabb och enkel föda. Han tog några paket med färdigstekta köttbullar. Isorious brukade göra mac 'n' cheese under dagarna, och Jon hoppades på att Jacob åtminstone skulle klara av att laga det utan att bränna fast makaronerna i kastrullen. Han slängde i några paket. Han tog också ett flertal paket med frysta våfflor, som gick bra att tillaga i både brödrost och mikrovågsugn. Nu hade han fått med allt på listan.

Den svarthåriga pojken mötte honom nere vid porten. Jon insisterade envist på att bära upp de tre kassarna till pojkens lägenhet. Jacob såg egentligen ut som om han helst inte ville att den äldre mannen skulle komma in.

"Hur har det gått nu, grabben?" Jon satt på en vinglig köksstol och såg sig omkring. Jacob började ställa undan matvarorna på sina platser, och kollade frågande på honom. "Håller du dig fortfarande borta från gatorna?"

Pojken nickade med ett skamset uttryck. "Men du hade inte behövt köpa allt det här. Lite pengar har jag kvar," Jon avbröt honom med en djup suck. "Tack ändå. Skitschysst." Pojken log, och återupptog sysslan.

"Det är bättre att du sparar det till hyran. Du har inte hittat något jobb ännu?" Jon lade märke till famla fläckar i det bruna linoleumgolvet, som var sprucket i kanterna. Väggarna i rummet var till viss del målade i pastellgrönt, med en vit fondvägg. Köksytan var inte större än det som behövdes. Det var precis så att ett litet bord med tre stolar fick plats där, mitt i rummet. Rummet var ungefär lika litet som hans egna stora badrum.

Han kastade en blick mot dörröppningen till vänster om sig. Där var vägen in till det lilla, avlånga tv-rummet, där inne var det helt nedsläckt. Killarna verkade vara väldigt rädda om mängden elektricitet som förbrukades här. Till höger fanns två dörrar. De var båda stängda. En ledde till ett litet sovrum, som knappt rymde en dubbelsäng och den andra ledde till badrummet. Nästan precis bakom sig hade han ytterdörren. Det var en väldigt liten lägenhet.

"Inget där jag kommer ha råd med mina studier. Har du någon aning om vad skolan kostar?" Jacob blev alltid lika irriterad, och tittade alltid surt på Jon när de pratade om hur han skulle hitta en laglig lösning för det här problemet. Jon hade inte heller någon bra lösning, ännu.

"Och din kompis kan inte täcka en eller två hyror så länge?" Grabben fnös av skratt.

"Peter? En snålare jävel får du gräva i soptunnan efter. Han är ett perverst äckel. Tro mig, jag skulle aldrig vilja vara skyldig honom en tjänst." Det var just det här Jon försökte rädda honom från. Vidriga människor som utnyttjade honom. "Visst, han är inte så jäkla gammal och han ser bra ut, men han saknar då fan både empati och gränser."

Det märktes att Jacob var van vid Peters sällskap, och att han någonstans under deras tid som rumskompisar faktiskt börjat acceptera hans personlighet. Grabben verkade vara sådan mot det mesta. Han accepterade det. Han vann på det, och de dåliga sidorna var därför nödvändiga.

"Låter som en tråkig filur." Jon drack från sin Colaburk som Jacob ställt fram åt honom på bordet. "Men han brukar inte vara hemma särskilt ofta, va?"

"Nä. Han jobbar på dagarna, och raggar på nätterna." Pojken ryckte på axlarna. "Rätt gott att slippa honom faktiskt."

Detta gjorde Jon någorlunda nöjd. "Finns det ingen kompis du kan bo hos i stället?" Det kändes så naturligt för honom att prioritera grabbens liv och säkerhet, även om de endast känt varandra i ett par veckor. Kanske byggde det på oron eller kärleken han hade till sin egen son?

"Mina två 'riktiga' vänner är inte mycket till ljus. Erika bor på loftet till en strippklubb och Isaac är oftare här än vad han är hemma. Det är många fula typer i hans område." Grabben talade så nonchalant om det, som om det var helt normala problem de hade.

"Så ni är egentligen tre personer som delar på den här ytan?"

Jacob nickade. "Visst. Men Peter tar alltid sängen när han har med sig brudar hem. Soffan saknar vissa fjädrar, så för oss är det antingen madrass på golvet eller badkaret. Vi brukar dela på madrassen, men Isaac har jämt så jävlar kalla fötter." Jon satt tyst och lyssnade fascinerat på honom. Att dessa unga människor hade lyckats fastna i det här livet. Han ville slita ut dem härifrån med en gång. Han ville bara köra iväg med dem och aldrig låta dem återvända. Det var nog därför som han velat bli polis från första början; inte för att fånga brottslingar, utan för att beskydda de som inte kan beskydda sig själva.

Den äldre mannen tittade ledsamt på den unga grabben. "Det är tur att ni har varandra." Han ställde sig upp och klappade pojken på axeln.

"Varför spelar det så stor roll för dig egentligen? Hur jag har det? Du känner ju knappt mig," sade han efter en lång stunds tystnad.

"Du påminner om min grabb. Om min son någonsin hamnar i en liknande situation, så hade jag skurit ut mitt eget hjärta för att någon skulle sträva efter att hjälpa honom till ett bättre liv."

Min farsa hade aldrig kunnat säga något sånt.

"Han har nog världens schysstaste pappa." Jon skrattade lätt.

"Åh nej. Har du glömt mitt yrke? Stackarn hade aldrig haft en chans att hamna i trubbel." De brast ut i fullt skratt båda två.

"Men han ska ändå vara glad som har dig. Vare sig han vet det eller inte," fortsatte Jacob.

"Han går igenom en tuff fas nu. Jag känner mig bara otillräcklig nuförtiden." Jon suckade nedstämt. Hans huvud kändes tungt varje gång han tänkte på det.

"Tonåren?" Frågade grabben inflikande.

"Han fyller snart sjutton. Men han har aldrig varit särskilt trotsig. Allt är bara väldigt konstigt. Han sitter mycket för sig själv, och sover knappt under nätterna längre."

"Så... tonåren..." Sade Jacob med ett snett leende, och Jon ansträngde sig för att spegla det.

/MikaelasPyjamas

Som jag tidigare sagt; för att kunna skriva om- och som din karaktär, måste du känna denne. Jag delar gärna med mig av den lista över frågor som jag använder när jag skriver mina karaktärsprofiler. Du kanske tycker att vissa frågor bör vara mer detaljerade, eller är fullkomligt meningslösa; att det är för få frågor eller för många. Då är det upp till dig att skapa din egen frågelista! Här kommer bara några tips!

Beskriv dennes klädstil och hår. Hur är de förmedlade i andras ögon?

Hur uttrycker sig denne? Återkommande uttryck?

Hur är denne lagd? Book-smart, street-smart, intelligent, trög?

Vad är dennes intressen?

Hur spenderar denne sin fritid?

Ingår denne i några sociala grupper eller aktiviteter?

Vilken musik lyssnar denne på?

Vad är dennes drömyrke?

Vilken är dennes favoriträtt? Avancerat, snabbt, billigt?

Vad eller vem roar denne? Vad får personen att skratta?

Vem är dennes vänner? Vilka umgås denne med?

Vem gillar- och ogillar denne?

Vad försörjer sig denne på? Trivs denne med detta?

Tror denne på många kärlekar eller den sanna kärleken?

Är denne kär? Vem är dennes typ, och vad är idealet?

Vad väntar sig denne av sin partner? -sexuellt? Hur är synen på sex?

Hur uppträder denne mot andra? Är denne otrevlig, bråkig, artig, avståndstagande?

Är denne uppriktig och ärllig angående sina känslor? Gömmer denne sitt verkliga jag?

Hur blev denne uppfostrad? Hur upplevde denne sin uppväxt?

Hur var denne i skolan? Atletisk, rebell, nörd, pluggis?

Vem- och när var dennes första kyss, "gång", förhållande?

Har denne någon kriminell bakgrund?

Vad är det sorgligaste/värsta som denne utsatts för?

Vad har denne för rädslor?

Vad är denne duktig på?

Vad har denne för brister?

Vad har denne för fina sidor?

Vilka tre ord beskriver jag denne med?

Vilket råd skulle jag ge denne?

Har denne något beroende? Alkohol, droger, cigaretter, spel, shopping? Varför? Vill denne sluta?

Är denne spontan eller en planerare? Är denne rörig eller organiserad?

Är denne optimistisk eller pessimistisk?

Har denne några sjukdomar, fysiska förhinder, allergier, andra avvikelser?

Har denne några tatueringar?

Vad finner vi i dennes fickor eller väska?

Vad måste finnas- och vad finns alltid i dennes kylskåp?

Vad gör denne på en lördagsnatt?

Jag är lagom nöjd med denna frågelistan, men accepterar gärna tips angående fler frågor som kan vara relevanta. Det kanske undras över vissa frågor jag valt? Som varför innehållet i Jacobs kylskåp eller hans byxfickor skulle vara relevant? Jo, då vet jag tydligt att han är tokig i ostsmörgåsar, då de är både enkla och snabba att förbereda. Vi vet också att han inte går någon vart utan kondomer och post-it lappar. Han dricker gärna alkohol, röker eller tar droger om det bjuds - själv har han inte råd. Vi lär oss att Veronica har en svanktatuering, och att hon lyckas våldgästa stora rejv-fester. Att Simon har koncentrationsstöningar, att Isaac är vegetarian, att Isorious tillagar mac 'n' cheese flera dagar i veckan. Att vi hittar tre alkoholister - tidigare/nuvarande/kommande - under bokens förlopp.

/MikaelasPyjamas

Två dagar i veckan sitter jag och dränker mig i koffein och streckskriver på min bok; Alla vägar leder till Sörjaren. Jag har nämligen insett att det viset jag tidigare skrivit på (från början till slut) inte funkar särskilt bra. Man fastnar, det kan bli långtråkigt etc. Jag har därför börjat skriva små avsnitt, var avsnitt är på cirka tre till fyra sidor. Därefter kan man fila till dem och fokusera på var händelse för sig. (Jag har nämligen en tendens till att fokusera mycket på detaljer i början av var avsnitt, men tappar tydligt greppet om detta ju längre jag skriver.) Sedan kopplas de såklart ihop, och då är det dags att dra ifyllnadstrådarna! Var inte rädd för att skissa och slarva! Det ska inte var perfekt, då blir det bara bättre när man sedan fixar till det!

Jag har även fått rådet att göra karaktärsprofiler genom att ställa frågor om var karaktär, för att lära känna dem bättre. Det är nämligen på det viset att själva händelserna och idéerna i boken inte är det man främst fastnar för. Det är karaktärerna! Och hur ska man kunna kliva in i någons huvud och tala för någon, om man inte känner denne? Det finns en stor risk för att boken kommer kännas opersonlig och sluddrig. Därför har jag ordnat en lista på trettiosju frågor som jag gärna delar med mig av i kommande inlägg. Dessa karaktärsprofiler har givit mig ett helt nytt perspektiv! Vem visste att Jacob inte alls var brunett, utan faktiskt svarthårig? Eller att Isaac var nästan hela 193 centimeter lång? Och att Jenny klär sig i osmakliga luvtröjor och stickade tröjor? Den största chocken är väl ändå Peters whitey tightys?

/MikaelasPyjamas

 Under den senaste månaden har jag utvecklat ett intresse för ljudböcker. Jag har laddat ner appen Storytel - som kan testas gratis i två veckor - till min surfplatta, som jag trycker ner framför rumpan under byxorna. Det funkar väldigt smidigt för mig när jag lagar mat, städar, diskar, viker tvätt osv. Min sambo finner det dock lite märkligt, viset jag trycker ner surfplattan i byxorna på. Vanligtvis har jag aldrig så mycket tid till att läsa, som önskat. Nu är det mig ett nöje att städa och stryka, samtidigt som jag lyssnar på en spännande bok.

Några böcker som jag läst (påbörjat/avslutat) än så länge är:

The Mortal Instruments (de tre första böckerna, inne på fjärde) av Cassandra Clare

Magnus Bane Chronicles av Cassandra Clare

Marie Antoinette, Serial Killer av Katie Alender

Watermelon av Maryan Keyes

Learn French With Paul Noble av Paul Noble

Jag föredrar att lyssna på engelskspråkiga ljudböcker, då det känns mer verkligt att höra engelskspråkiga karaktärer framstå som engelskspråkiga. Jag finner det även mycket lärorikt. Mitt ordförråd och språkkunskaper i engelska växer snabbt, också uttalet. Eftersom att min chef och andra kolleger på min arbetsplats främst talar engelska, så vill jag utnyttja tillfället till fullo.

När jag är ensam hemma kan jag sätta mig ner med en bok och läsa högt, med stark inlevelse, precis som om hundratusen personer sitter och lyssnar spänt på mig. Så, det är precis vad jag ska göra! Jag ska genast bygga mig en Youtubeanvändare där jag kapitelvis läser upp text ur textsamlingar. Någon bör väl ändå finna det underhållande? Jag är dessutom väldigt förtjust i fanfiction (www.fanfiction.com), och då är min tanke; kan jag kanske läsa upp berättelser härifrån?

/MikaelasPyjamas

Hon har gjort det igen! - Drömt om främmande, flirtiga karlar - det vill säga.

Så, låt oss inleda!;

Jag skulle med ett tåg (jag är osäker på målet, men det var troligtvis Stockholm) och på vägen till tåget gjorde jag illa mig. (Jag minns inte hur illa det var, men jag tog mig till sjukhuset och fick spendera natten där).

Och självklart vaknade jag mitt i natten, i den goa sjukhussängen, av att sköterskan (en manlig sådan!) kollade mina värden. Ni vet, blodtryck etc. men av någon anledning hade han inte brytt sig om att väcka mig (antagligen för att jag är en vacker skönhet när jag sover, med dräggel över halva ansiktet). Hur som helst, vaknade jag och allting var så flummigt. Jag hade fått någon form av smärtstillande.

Jag insåg precis att han var lite lik David Lindgren... det har jag inte vetat tidigare! Att jag tänder tändstickorna för honom! Men, men, personlighetsmässigt var han inte alls lik. Han var snygg, och manlig och söt. (Ni som läst tidigare inlägg är medvetna om att jag är lite väl förtjust i äldre män.)

När jag vaknade till log han mot mig och hälsade. Jag svarade med något avstötande stön. Han ställde några frågor, och jag försökte mitt bästa med att hålla mig kvar i konversationen. Av någon anledning kom vi till den punkten då han sa att jag inte borde slarva med mina preventivmedel, och att det syntes på mina värden! (Busted!)

Senare när han skulle gå, ställde jag mig upp och kysste honom. (Jag följde bara mina instinkter!) Sedan lade jag mig ner i sängen och somnade gott.

På morgonen (fortfarande på sjukhuset) vaknade jag upp och ångrade att jag inte bett om hans nummer... (Haha! Oj, vilken katastrof!) Jag gick runt och letade i rummet, jag tänkte nämligen att han kanske gömt det någonstans. Och mycket riktigt, hittade jag en broschyr där någon fyllt i vissa kolumner med bläckpenna. Där hade han fyllt i vissa uppgifter;

Namn: Zeke (eller var det Zake? Jag hoppas då inte det, haha!)

E-mail: Zeke Gerdin Lipton (jag antar att det var menat att vara hans fulla namn.)

Telefon: Seriöst? ;)

Mobil: xx-35035035 (lite hemlighetsfull var han allt.)

Adress: I Sverige

Lite tokigt det där, att vi hade samma humor...

Sen skickade jag honom ett sms under flygresan (jag missade ju tåget!). Efter detta kan jag inte minnas något mer.

Det var helt enkelt en dröm med skäckblandad förtjusning!

Passande nog fann jag en bild på honom i läkarklädsel.

/MikaelasPyjamas

 Så är fallet. Det känns så extremt tråkigt att gå igenom.

Dock vet jag tusan om det egentligen räknas som missfall. Enligt almanackan var jag just på väg in i tredje veckan. Jag kunde känna graviditeten redan från början; med flytningar, lätt ljus blödning, värkar omkring livmodern (under befruktning, ungefär) och nu i morse kom en milt smärtsam stöt i magen. Därpå började klumpigt färskt blod rinna. Sedan dött blod, sedan färskt igen.

Antagligen var väl det stackars ägget dåligt. Jag tog till och med folsyra dagligen (kanske lite för tidigt att tänka på). Jag hade ännu inte sagt något om misstankarna till sambon.

Kanske var det lika bra att det inte funkade den här gången? Jag har ju inte ens fyllt tjugotre år, och har redan en dotter.

Om jag ändå hade kunnat få veta om det bara var en knutt, hona eller hane. Det är dock en otrolig lättnad att det skedde så tidigt. Fy sjutton. Jag kan inte ens föreställa mig hur det känns när man redan börjat känna sig bekväm med den lilla knutten i magen.

Det är bara att radera gravidappen nu.

/MikaelasPyjamas