Här följer ett av mina avsnitt, men jag vill att du håller i åtanke att detta endast är en skiss. Det kommer antagligen att vara lite knepigt att hänga med, med tanke på att jag inte delat med mig särskilt mycket av denna berättelse - dels är det på så vis att vi hoppar in mitt i alltihopa! Kritik och eventuella frågor är mer värt för mig än guld och diamanter.

Jon hos Jacob (preliminärt; kapitel 5 - preliminärt; Allvarligt talat)

Två paket kycklingkorv för två dollar. Åtta korvar i vardera. Korvbrödspaketen innehöll dock tolv bröd.

Jon suckade och kliade sig över pannan. Varför gick inte produkterna hand-i-hand med varandra?Skulle han behöva köpa tre paket kycklingkorv och två paket korvbröd? Tjugofyra korvar? Grabben skulle knappast få plats med det i den lilla frysen.

Han tittade igenom inköpslistan ocg gick vidare. Som han förstått det så hade Jacob aldrig kommit närmare matlaging än att bre en smörgås, därför hade han redan packat ner två stora brödlimpor, ost och smör i kundvagnen. Pojken drack tydligen mycket mjölk där hemma också. Han var även medveten om att Jacob hade en romans med Cola. Han köpte med sig ett sexpack.

Grabben önskade snabb och enkel föda. Han tog några paket med färdigstekta köttbullar. Isorious brukade göra mac 'n' cheese under dagarna, och Jon hoppades på att Jacob åtminstone skulle klara av att laga det utan att bränna fast makaronerna i kastrullen. Han slängde i några paket. Han tog också ett flertal paket med frysta våfflor, som gick bra att tillaga i både brödrost och mikrovågsugn. Nu hade han fått med allt på listan.

Den svarthåriga pojken mötte honom nere vid porten. Jon insisterade envist på att bära upp de tre kassarna till pojkens lägenhet. Jacob såg egentligen ut som om han helst inte ville att den äldre mannen skulle komma in.

"Hur har det gått nu, grabben?" Jon satt på en vinglig köksstol och såg sig omkring. Jacob började ställa undan matvarorna på sina platser, och kollade frågande på honom. "Håller du dig fortfarande borta från gatorna?"

Pojken nickade med ett skamset uttryck. "Men du hade inte behövt köpa allt det här. Lite pengar har jag kvar," Jon avbröt honom med en djup suck. "Tack ändå. Skitschysst." Pojken log, och återupptog sysslan.

"Det är bättre att du sparar det till hyran. Du har inte hittat något jobb ännu?" Jon lade märke till famla fläckar i det bruna linoleumgolvet, som var sprucket i kanterna. Väggarna i rummet var till viss del målade i pastellgrönt, med en vit fondvägg. Köksytan var inte större än det som behövdes. Det var precis så att ett litet bord med tre stolar fick plats där, mitt i rummet. Rummet var ungefär lika litet som hans egna stora badrum.

Han kastade en blick mot dörröppningen till vänster om sig. Där var vägen in till det lilla, avlånga tv-rummet, där inne var det helt nedsläckt. Killarna verkade vara väldigt rädda om mängden elektricitet som förbrukades här. Till höger fanns två dörrar. De var båda stängda. En ledde till ett litet sovrum, som knappt rymde en dubbelsäng och den andra ledde till badrummet. Nästan precis bakom sig hade han ytterdörren. Det var en väldigt liten lägenhet.

"Inget där jag kommer ha råd med mina studier. Har du någon aning om vad skolan kostar?" Jacob blev alltid lika irriterad, och tittade alltid surt på Jon när de pratade om hur han skulle hitta en laglig lösning för det här problemet. Jon hade inte heller någon bra lösning, ännu.

"Och din kompis kan inte täcka en eller två hyror så länge?" Grabben fnös av skratt.

"Peter? En snålare jävel får du gräva i soptunnan efter. Han är ett perverst äckel. Tro mig, jag skulle aldrig vilja vara skyldig honom en tjänst." Det var just det här Jon försökte rädda honom från. Vidriga människor som utnyttjade honom. "Visst, han är inte så jäkla gammal och han ser bra ut, men han saknar då fan både empati och gränser."

Det märktes att Jacob var van vid Peters sällskap, och att han någonstans under deras tid som rumskompisar faktiskt börjat acceptera hans personlighet. Grabben verkade vara sådan mot det mesta. Han accepterade det. Han vann på det, och de dåliga sidorna var därför nödvändiga.

"Låter som en tråkig filur." Jon drack från sin Colaburk som Jacob ställt fram åt honom på bordet. "Men han brukar inte vara hemma särskilt ofta, va?"

"Nä. Han jobbar på dagarna, och raggar på nätterna." Pojken ryckte på axlarna. "Rätt gott att slippa honom faktiskt."

Detta gjorde Jon någorlunda nöjd. "Finns det ingen kompis du kan bo hos i stället?" Det kändes så naturligt för honom att prioritera grabbens liv och säkerhet, även om de endast känt varandra i ett par veckor. Kanske byggde det på oron eller kärleken han hade till sin egen son?

"Mina två 'riktiga' vänner är inte mycket till ljus. Erika bor på loftet till en strippklubb och Isaac är oftare här än vad han är hemma. Det är många fula typer i hans område." Grabben talade så nonchalant om det, som om det var helt normala problem de hade.

"Så ni är egentligen tre personer som delar på den här ytan?"

Jacob nickade. "Visst. Men Peter tar alltid sängen när han har med sig brudar hem. Soffan saknar vissa fjädrar, så för oss är det antingen madrass på golvet eller badkaret. Vi brukar dela på madrassen, men Isaac har jämt så jävlar kalla fötter." Jon satt tyst och lyssnade fascinerat på honom. Att dessa unga människor hade lyckats fastna i det här livet. Han ville slita ut dem härifrån med en gång. Han ville bara köra iväg med dem och aldrig låta dem återvända. Det var nog därför som han velat bli polis från första början; inte för att fånga brottslingar, utan för att beskydda de som inte kan beskydda sig själva.

Den äldre mannen tittade ledsamt på den unga grabben. "Det är tur att ni har varandra." Han ställde sig upp och klappade pojken på axeln.

"Varför spelar det så stor roll för dig egentligen? Hur jag har det? Du känner ju knappt mig," sade han efter en lång stunds tystnad.

"Du påminner om min grabb. Om min son någonsin hamnar i en liknande situation, så hade jag skurit ut mitt eget hjärta för att någon skulle sträva efter att hjälpa honom till ett bättre liv."

Min farsa hade aldrig kunnat säga något sånt.

"Han har nog världens schysstaste pappa." Jon skrattade lätt.

"Åh nej. Har du glömt mitt yrke? Stackarn hade aldrig haft en chans att hamna i trubbel." De brast ut i fullt skratt båda två.

"Men han ska ändå vara glad som har dig. Vare sig han vet det eller inte," fortsatte Jacob.

"Han går igenom en tuff fas nu. Jag känner mig bara otillräcklig nuförtiden." Jon suckade nedstämt. Hans huvud kändes tungt varje gång han tänkte på det.

"Tonåren?" Frågade grabben inflikande.

"Han fyller snart sjutton. Men han har aldrig varit särskilt trotsig. Allt är bara väldigt konstigt. Han sitter mycket för sig själv, och sover knappt under nätterna längre."

"Så... tonåren..." Sade Jacob med ett snett leende, och Jon ansträngde sig för att spegla det.

/MikaelasPyjamas

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    /MikaelasPyjamas

Jag har nu jobbat för en Sibylla-restaurang i fyra veckor. Under denna tiden har jag lagt på mig minst ett och ett halvt kilo. Fy fan! Så blir det med hamburgare till lunch varje dag. Passa er!   Jag har nu bestämt mig för att hålla mig till mind...

Som jag tidigare sagt; för att kunna skriva om- och som din karaktär, måste du känna denne. Jag delar gärna med mig av den lista över frågor som jag använder när jag skriver mina karaktärsprofiler. Du kanske tycker att vissa frågor bör vara mer detal...

Två dagar i veckan sitter jag och dränker mig i koffein och streckskriver på min bok; Alla vägar leder till Sörjaren. Jag har nämligen insett att det viset jag tidigare skrivit på (från början till slut) inte funkar särskilt bra. Man fastnar, det kan...

 Under den senaste månaden har jag utvecklat ett intresse för ljudböcker. Jag har laddat ner appen Storytel - som kan testas gratis i två veckor - till min surfplatta, som jag trycker ner framför rumpan under byxorna. Det funkar väldigt smidigt för m...