Här följer ett av mina avsnitt, men jag vill att du håller i åtanke att detta endast är en skiss. Det kommer antagligen att vara lite knepigt att hänga med, med tanke på att jag inte delat med mig särskilt mycket av denna berättelse - dels är det på så vis att vi hoppar in mitt i alltihopa! Kritik och eventuella frågor är mer värt för mig än guld och diamanter.

Jon hos Jacob (preliminärt; kapitel 5 - preliminärt; Allvarligt talat)

Två paket kycklingkorv för två dollar. Åtta korvar i vardera. Korvbrödspaketen innehöll dock tolv bröd.

Jon suckade och kliade sig över pannan. Varför gick inte produkterna hand-i-hand med varandra?Skulle han behöva köpa tre paket kycklingkorv och två paket korvbröd? Tjugofyra korvar? Grabben skulle knappast få plats med det i den lilla frysen.

Han tittade igenom inköpslistan ocg gick vidare. Som han förstått det så hade Jacob aldrig kommit närmare matlaging än att bre en smörgås, därför hade han redan packat ner två stora brödlimpor, ost och smör i kundvagnen. Pojken drack tydligen mycket mjölk där hemma också. Han var även medveten om att Jacob hade en romans med Cola. Han köpte med sig ett sexpack.

Grabben önskade snabb och enkel föda. Han tog några paket med färdigstekta köttbullar. Isorious brukade göra mac 'n' cheese under dagarna, och Jon hoppades på att Jacob åtminstone skulle klara av att laga det utan att bränna fast makaronerna i kastrullen. Han slängde i några paket. Han tog också ett flertal paket med frysta våfflor, som gick bra att tillaga i både brödrost och mikrovågsugn. Nu hade han fått med allt på listan.

Den svarthåriga pojken mötte honom nere vid porten. Jon insisterade envist på att bära upp de tre kassarna till pojkens lägenhet. Jacob såg egentligen ut som om han helst inte ville att den äldre mannen skulle komma in.

"Hur har det gått nu, grabben?" Jon satt på en vinglig köksstol och såg sig omkring. Jacob började ställa undan matvarorna på sina platser, och kollade frågande på honom. "Håller du dig fortfarande borta från gatorna?"

Pojken nickade med ett skamset uttryck. "Men du hade inte behövt köpa allt det här. Lite pengar har jag kvar," Jon avbröt honom med en djup suck. "Tack ändå. Skitschysst." Pojken log, och återupptog sysslan.

"Det är bättre att du sparar det till hyran. Du har inte hittat något jobb ännu?" Jon lade märke till famla fläckar i det bruna linoleumgolvet, som var sprucket i kanterna. Väggarna i rummet var till viss del målade i pastellgrönt, med en vit fondvägg. Köksytan var inte större än det som behövdes. Det var precis så att ett litet bord med tre stolar fick plats där, mitt i rummet. Rummet var ungefär lika litet som hans egna stora badrum.

Han kastade en blick mot dörröppningen till vänster om sig. Där var vägen in till det lilla, avlånga tv-rummet, där inne var det helt nedsläckt. Killarna verkade vara väldigt rädda om mängden elektricitet som förbrukades här. Till höger fanns två dörrar. De var båda stängda. En ledde till ett litet sovrum, som knappt rymde en dubbelsäng och den andra ledde till badrummet. Nästan precis bakom sig hade han ytterdörren. Det var en väldigt liten lägenhet.

"Inget där jag kommer ha råd med mina studier. Har du någon aning om vad skolan kostar?" Jacob blev alltid lika irriterad, och tittade alltid surt på Jon när de pratade om hur han skulle hitta en laglig lösning för det här problemet. Jon hade inte heller någon bra lösning, ännu.

"Och din kompis kan inte täcka en eller två hyror så länge?" Grabben fnös av skratt.

"Peter? En snålare jävel får du gräva i soptunnan efter. Han är ett perverst äckel. Tro mig, jag skulle aldrig vilja vara skyldig honom en tjänst." Det var just det här Jon försökte rädda honom från. Vidriga människor som utnyttjade honom. "Visst, han är inte så jäkla gammal och han ser bra ut, men han saknar då fan både empati och gränser."

Det märktes att Jacob var van vid Peters sällskap, och att han någonstans under deras tid som rumskompisar faktiskt börjat acceptera hans personlighet. Grabben verkade vara sådan mot det mesta. Han accepterade det. Han vann på det, och de dåliga sidorna var därför nödvändiga.

"Låter som en tråkig filur." Jon drack från sin Colaburk som Jacob ställt fram åt honom på bordet. "Men han brukar inte vara hemma särskilt ofta, va?"

"Nä. Han jobbar på dagarna, och raggar på nätterna." Pojken ryckte på axlarna. "Rätt gott att slippa honom faktiskt."

Detta gjorde Jon någorlunda nöjd. "Finns det ingen kompis du kan bo hos i stället?" Det kändes så naturligt för honom att prioritera grabbens liv och säkerhet, även om de endast känt varandra i ett par veckor. Kanske byggde det på oron eller kärleken han hade till sin egen son?

"Mina två 'riktiga' vänner är inte mycket till ljus. Erika bor på loftet till en strippklubb och Isaac är oftare här än vad han är hemma. Det är många fula typer i hans område." Grabben talade så nonchalant om det, som om det var helt normala problem de hade.

"Så ni är egentligen tre personer som delar på den här ytan?"

Jacob nickade. "Visst. Men Peter tar alltid sängen när han har med sig brudar hem. Soffan saknar vissa fjädrar, så för oss är det antingen madrass på golvet eller badkaret. Vi brukar dela på madrassen, men Isaac har jämt så jävlar kalla fötter." Jon satt tyst och lyssnade fascinerat på honom. Att dessa unga människor hade lyckats fastna i det här livet. Han ville slita ut dem härifrån med en gång. Han ville bara köra iväg med dem och aldrig låta dem återvända. Det var nog därför som han velat bli polis från första början; inte för att fånga brottslingar, utan för att beskydda de som inte kan beskydda sig själva.

Den äldre mannen tittade ledsamt på den unga grabben. "Det är tur att ni har varandra." Han ställde sig upp och klappade pojken på axeln.

"Varför spelar det så stor roll för dig egentligen? Hur jag har det? Du känner ju knappt mig," sade han efter en lång stunds tystnad.

"Du påminner om min grabb. Om min son någonsin hamnar i en liknande situation, så hade jag skurit ut mitt eget hjärta för att någon skulle sträva efter att hjälpa honom till ett bättre liv."

Min farsa hade aldrig kunnat säga något sånt.

"Han har nog världens schysstaste pappa." Jon skrattade lätt.

"Åh nej. Har du glömt mitt yrke? Stackarn hade aldrig haft en chans att hamna i trubbel." De brast ut i fullt skratt båda två.

"Men han ska ändå vara glad som har dig. Vare sig han vet det eller inte," fortsatte Jacob.

"Han går igenom en tuff fas nu. Jag känner mig bara otillräcklig nuförtiden." Jon suckade nedstämt. Hans huvud kändes tungt varje gång han tänkte på det.

"Tonåren?" Frågade grabben inflikande.

"Han fyller snart sjutton. Men han har aldrig varit särskilt trotsig. Allt är bara väldigt konstigt. Han sitter mycket för sig själv, och sover knappt under nätterna längre."

"Så... tonåren..." Sade Jacob med ett snett leende, och Jon ansträngde sig för att spegla det.

/MikaelasPyjamas

Som jag tidigare sagt; för att kunna skriva om- och som din karaktär, måste du känna denne. Jag delar gärna med mig av den lista över frågor som jag använder när jag skriver mina karaktärsprofiler. Du kanske tycker att vissa frågor bör vara mer detaljerade, eller är fullkomligt meningslösa; att det är för få frågor eller för många. Då är det upp till dig att skapa din egen frågelista! Här kommer bara några tips!

Beskriv dennes klädstil och hår. Hur är de förmedlade i andras ögon?

Hur uttrycker sig denne? Återkommande uttryck?

Hur är denne lagd? Book-smart, street-smart, intelligent, trög?

Vad är dennes intressen?

Hur spenderar denne sin fritid?

Ingår denne i några sociala grupper eller aktiviteter?

Vilken musik lyssnar denne på?

Vad är dennes drömyrke?

Vilken är dennes favoriträtt? Avancerat, snabbt, billigt?

Vad eller vem roar denne? Vad får personen att skratta?

Vem är dennes vänner? Vilka umgås denne med?

Vem gillar- och ogillar denne?

Vad försörjer sig denne på? Trivs denne med detta?

Tror denne på många kärlekar eller den sanna kärleken?

Är denne kär? Vem är dennes typ, och vad är idealet?

Vad väntar sig denne av sin partner? -sexuellt? Hur är synen på sex?

Hur uppträder denne mot andra? Är denne otrevlig, bråkig, artig, avståndstagande?

Är denne uppriktig och ärllig angående sina känslor? Gömmer denne sitt verkliga jag?

Hur blev denne uppfostrad? Hur upplevde denne sin uppväxt?

Hur var denne i skolan? Atletisk, rebell, nörd, pluggis?

Vem- och när var dennes första kyss, "gång", förhållande?

Har denne någon kriminell bakgrund?

Vad är det sorgligaste/värsta som denne utsatts för?

Vad har denne för rädslor?

Vad är denne duktig på?

Vad har denne för brister?

Vad har denne för fina sidor?

Vilka tre ord beskriver jag denne med?

Vilket råd skulle jag ge denne?

Har denne något beroende? Alkohol, droger, cigaretter, spel, shopping? Varför? Vill denne sluta?

Är denne spontan eller en planerare? Är denne rörig eller organiserad?

Är denne optimistisk eller pessimistisk?

Har denne några sjukdomar, fysiska förhinder, allergier, andra avvikelser?

Har denne några tatueringar?

Vad finner vi i dennes fickor eller väska?

Vad måste finnas- och vad finns alltid i dennes kylskåp?

Vad gör denne på en lördagsnatt?

Jag är lagom nöjd med denna frågelistan, men accepterar gärna tips angående fler frågor som kan vara relevanta. Det kanske undras över vissa frågor jag valt? Som varför innehållet i Jacobs kylskåp eller hans byxfickor skulle vara relevant? Jo, då vet jag tydligt att han är tokig i ostsmörgåsar, då de är både enkla och snabba att förbereda. Vi vet också att han inte går någon vart utan kondomer och post-it lappar. Han dricker gärna alkohol, röker eller tar droger om det bjuds - själv har han inte råd. Vi lär oss att Veronica har en svanktatuering, och att hon lyckas våldgästa stora rejv-fester. Att Simon har koncentrationsstöningar, att Isaac är vegetarian, att Isorious tillagar mac 'n' cheese flera dagar i veckan. Att vi hittar tre alkoholister - tidigare/nuvarande/kommande - under bokens förlopp.

/MikaelasPyjamas

Två dagar i veckan sitter jag och dränker mig i koffein och streckskriver på min bok; Alla vägar leder till Sörjaren. Jag har nämligen insett att det viset jag tidigare skrivit på (från början till slut) inte funkar särskilt bra. Man fastnar, det kan bli långtråkigt etc. Jag har därför börjat skriva små avsnitt, var avsnitt är på cirka tre till fyra sidor. Därefter kan man fila till dem och fokusera på var händelse för sig. (Jag har nämligen en tendens till att fokusera mycket på detaljer i början av var avsnitt, men tappar tydligt greppet om detta ju längre jag skriver.) Sedan kopplas de såklart ihop, och då är det dags att dra ifyllnadstrådarna! Var inte rädd för att skissa och slarva! Det ska inte var perfekt, då blir det bara bättre när man sedan fixar till det!

Jag har även fått rådet att göra karaktärsprofiler genom att ställa frågor om var karaktär, för att lära känna dem bättre. Det är nämligen på det viset att själva händelserna och idéerna i boken inte är det man främst fastnar för. Det är karaktärerna! Och hur ska man kunna kliva in i någons huvud och tala för någon, om man inte känner denne? Det finns en stor risk för att boken kommer kännas opersonlig och sluddrig. Därför har jag ordnat en lista på trettiosju frågor som jag gärna delar med mig av i kommande inlägg. Dessa karaktärsprofiler har givit mig ett helt nytt perspektiv! Vem visste att Jacob inte alls var brunett, utan faktiskt svarthårig? Eller att Isaac var nästan hela 193 centimeter lång? Och att Jenny klär sig i osmakliga luvtröjor och stickade tröjor? Den största chocken är väl ändå Peters whitey tightys?

/MikaelasPyjamas

Om du vill ha sönder min tröja,

Håll då i tråden när jag går min väg.

Se mig visa upp mig,
Jag är snart naken.

Nu är du väck.
Nu är jag näck.

/MikaelasPyjamas

När Nick vaknade så var det en del saker som inte riktigt stämde. För det första så var halva hans kropp varm och den andra sidan var kall. Han hade så jävla ont i nacken. Han hade så jävla ont i huvudet. Han satt dessutom upp, och låg inte ner som han borde.

Nick öppnade ögonen och blev överraskad av det han såg. Istället för insidan av sitt sovrum, stirrade han nu mot en annan byggnad. Han insåg då att han var utomhus.

Han insåg en annan sak, att hans arm var fast under vad-det-nu-var som värmde hans andra sida. Eller snarare vem.

Vad fan? Adam? Nick var förvirrad. Nä, vi gick ju in. Han somnade så jag bar in honom. Och det var då-

Nicks kinder blossade upp. Jag kysste honom! Men... vänta... Nu kände han sig mer förvirrad än någonsin. Om vi fortfarande är här ute, så betyder det ju...

En dröm. Kyssen var något han hade drömt.

Nick sjönk ner i soffan och lät tankarna springa löst. Jag måste ha somnat strax efter honom. Vilket innebär att vi aldrig... Nick tittade på den sovande formen, hans blick föll mot hans läppar. De hade känts så verkliga. De hade känts så perfekta, men det hade inte hänt.

Han kände sig så besviken. Han ville så gärna att det skulle vara verkligt.

Nick ryckte till när han hörde dörren öppnas. Marcus klev ut med bara fötter, sträckte på armarna och gäspade stort. Han tittade åt sidan och hoppade till när han såg två figurer på soffan.

”Öh, hej Nick. Morron,” sa han försiktigt för att inte väcka den sovande Adam. Ett slugt leende spred sig över hans ansikte. ”Jasså, du somnade där?”

Nick himlade med ögonen. ”Vad är klockan?”

Marcus gäspade igen och höjde handleden mot ansiktet. ”Nästan tio?”

”Jösses...” Nick brukade vanligtvis inte spendera lördagsmornarna så här. Det var inte heller så här han brukade spendera sina fredagskvällar.

Även om Nick gärna hade velat låta Adam använda honom som kudde, så tänkte han att pojken skulle sova mer bekvämt i sin egen säng. På samma sett som i drömmen, bar han försiktigt upp pojken i sin armar, och höll honom mot sitt bröst. Han bar honom medan Marcus roat tittade på.

Konstigt nog var det Jonah som hade på sig peruken från igår kväll. Han och Evelina låg på soffan, medan Liam låg utsmetad på golvet. Vicky och Ollie fanns inte inom synhåll, men Nick förmodade att paret låg och sov i Olivers säng. Nick gick förbi det stökiga vardagsrummet och längs hallen. Han öppnade dörren till pojkens rum, och kände sig besviken när det inte satt något katt-gosedjur på sängbordet. Han la försiktigt ner Adam på sängen, och stoppade om honom. Han satte sig ner på sängkanten med en suck.

Det var bara en dröm... upprepade han för sig själv. Han tittade på den sovande pojken. Han ville så gärna kyssa hans läppar, men ångrade sig genast, ställde sig snabbt upp och stängde dörren efter sig på vägen ut.

I vardagsrummet satt Marcus på golvet och knöt sina skosnören. Han ställde sig upp. ”Häng på,” sa han och nickade mot ytterdörren.

”Va?”

”Häng med mig.”

Nick skakade på huvudet. ”Jag ska gå hem.”

Marcus himlade med ögonen. ”Nej. Du hänger med mig.”

”Och var, herre Gud, ska vi?” Han var absolut inte på humör för den här grabbens attityd.

”Vi har en lägenhet smockfull med sovande collegestudenter som antagligen druckit lite för mycket. Snart lär vi ha en lägenhet smockfull med vakna studenter som kommer vara hungriga och bakfulla. Så vi ska gå och fixa frukost.”

Nick funderade på om Marcus faktiskt trodde att han brydde sig. ”Aha, nä. Jag ska hem.” Han gick mot dörren.

”Okej.” Marcus ryckte på axlarna. ”Jag tänkte bara att de skulle uppskatta det. Jag vet att Adam verkligen skulle uppskatta det.”

Nick stannade, med handen på handtaget. Han sneglade över axeln på pojken. ”Det där funkar inte längre. Jag tänker inte bara ändra mig så fort du säger hans namn.”

Marcus log för sig själv. ”Så du följer inte med då?”

Nick slet upp dörren och klampade ut. ”...jo.”

Han ignorerade skrattet som kom bakifrån.

/MikaelasPyjamas

Jag hoppas att det inte är försent att ändra det vi gjort.

Det är inte längre begripligt för mig.

Drinkarna fylls på och tar slut.

Nu blir det inga fler rundor till alkoholhyllorna.

Och med tiden kommer våra sanna färger synas.

Det är alla livs historier.

Så skåla och fira, för jag är äntligen färdig här.

Så skåla och fira, för att vi stått ut med allt vi hatar.

Du vet att jag väntar med mitt leende på dig.

För om du känner dig blå håller jag andan för dig.

Släpp din oro och håll om min hand.

Bara vi två i natt, jag vet att du kan klara det.

När du går lägger jag dina problem bakom mig.

Vi låter våra kroppar vara snabbare än tankarna.

Jag ligger här och väntar på nya äventyr.

Men jag ligger hellre ner hela dagen och tänker på dig.

Säg att du aldrig släpper taget om mig.

Släpp aldrig taget om mig.

/MikaelasPyjamas

Dina yttrade tankar tycks hålla mig vaken.

Din slående puls håller mig stabil.

Du är impulsiv, styrd av kugghjul i ditt huvud.

Jag stödjer mig mot handen jag erbjudits.

Och du säger att vi är fångna till det förflutna.

När du är med mig glömmer jag att se tillbaka.

Och du lever, jag känner ditt hjärta slå.

Jag stöter bort dig, men du drar in mig igen.

Och jag kan skrika tills jag blir hes.

Jag kan lämna stora sår i ditt hjärta.

Men då säger du; var lugn min vilda kärlek

Du hade det lättare när du inte ville bry dig.

Dina blodiga fingrar kramar om mina.

Jag är din vilda kärlek, du är min livlina.

/MikaelasPyjamas

Nä, inte alltid. Men i konstapel Jon Stillmans liv är fallet så!

Alla vägar leder till sörjaren är titeln till min underbara bokidé. Det är en tragedi, där de komiska inslagen är mycket viktiga. Berättelsen byggs på fem karaktärer - som är mer eller mindre patetiska.

Jon Stillman - konstapel, änkling, alkoholist, ensamstående far, alldeles för omtänksam.

Isorious Stillman - sörjarens son, 16 år,  döende, omtänksam, hopplöst förälskad.

Veronika Sand - sörjarens systerdotter, apatisk, festprisse, langare, missbrukare.

Jenny Stillman - sörjarens svägerska, hjälpsam, stöttande, beklagande, viljestark.

Jacob * - skonad grabb, prostituerad, jagad, tuff fasad, kärleksfull.

Det må låta tråkigt och slentrianmässigt, men det är en fantastisk upplevelse att gå igenom den här berättelsen med dessa personerna.

Man får helt enkelt lära sig att sätta sig själv sist, och att må skitdåligt över det.

/MikaelasPyjamas